Vinter
Såg en bild på snö på den här tjejens blogg (ammina.blogg.se )
Fick jättemycket vinterlängtan.
I år ska jag åka massa pulka och skidor. jag ska och härliga promenader och se när snön gnistrar av solen och bara njuta av att allt är så vackert och att jag inte fryser som en tok! Ytterligare en positiv sak med lite vackert hull på kroppen. Sådeså!
http://farm1.static.flickr.com/33/41182286_e905df8327_o.jpg
http://idaerika.blogg.se/images/2008/silvertree2_22024780.jpg
Fick jättemycket vinterlängtan.
I år ska jag åka massa pulka och skidor. jag ska och härliga promenader och se när snön gnistrar av solen och bara njuta av att allt är så vackert och att jag inte fryser som en tok! Ytterligare en positiv sak med lite vackert hull på kroppen. Sådeså!
http://farm1.static.flickr.com/33/41182286_e905df8327_o.jpg
http://idaerika.blogg.se/images/2008/silvertree2_22024780.jpg
Ett skepp kommer lastat med köttfärssås och spagetti
(bilden lånad från tasteline.com)
Till luch blev det köttfärssås och spagetti. Först sa mamma att jag kunde äta rester av gårdagens torskgryta. Ja tänkte anorexian, men sen bestämde jag mig för att berätta att jag faktiskt inte tyckte så mycket om den. Ville hellre ha köttfärssås
Gott, men väldigt jobbigt! Vet inte varför, men tror det har att göra med att jag har börjat ta utan fråga mamma om det är bra. Nu bestämmer jag själv istället och så diskuterar vi efteråt. Jobbigt eftersom det då är jag som måste ta ansvar till att inte lyssna på ana.
Eftersom att jag också har bestämt med min behandlare att överdriva när jag lägger upp så blir tyngden av att inte kunna lägga över ansvaret på någon annan ännu jobbigare att bära.
Men det är mitt liv, och jag måste lära mig att ta ansvar själv.
Weekend
I somras åkte mamma och syster till italien. Jag valde att stanna hemma eftersom jag var rädd att jag annars skulle hindra viktuppgången veckorna innan, för att "kunna göda upp mig på semestern", vilket såklart inte skulle hända.
Men mamma lovade mig en weekend när jag kände mig redo, så nu sitter jag och letar resor till istanbull:) Vore så kul! Mysigt med lite kvalitetstid med älskade mamma.
Bilder från turkiet 2008
Men mamma lovade mig en weekend när jag kände mig redo, så nu sitter jag och letar resor till istanbull:) Vore så kul! Mysigt med lite kvalitetstid med älskade mamma.
Bilder från turkiet 2008
café
Idag åt jag rester från gårdagens middag till lunch, alltså pasta med ost och skinksås. Har sedan cirka en månad bestämt att mamma ska bestämma vad jag ska äta till lunch.
Sedan åkte vi ner till stan och fikade. Jag åt en stor kanelbulle. Supergod. Tror inte jag har ätit kanelbulle på säker fem år:) det jobbiga var att jag hade bestämt ett cafe med min behandlare dit jag ville gå, men mamma och syster hittade inte nåt dom ville ha, så don tog bara varsin liten kaka. Jobbigt att vara den som äter mest, när det var mamma som föreslog fikat. Men det är samtidigt en bra utmaning! att vara frisk innefattar inte att bry sig om vad andra äter.
Bloggdesignen är hämtad från http://www.designandmakeup.se/
(bilden är hämtad från blogg.vk.se)
Sedan åkte vi ner till stan och fikade. Jag åt en stor kanelbulle. Supergod. Tror inte jag har ätit kanelbulle på säker fem år:) det jobbiga var att jag hade bestämt ett cafe med min behandlare dit jag ville gå, men mamma och syster hittade inte nåt dom ville ha, så don tog bara varsin liten kaka. Jobbigt att vara den som äter mest, när det var mamma som föreslog fikat. Men det är samtidigt en bra utmaning! att vara frisk innefattar inte att bry sig om vad andra äter.
Bloggdesignen är hämtad från http://www.designandmakeup.se/
(bilden är hämtad från blogg.vk.se)
Gårdagens utmaningar
Igår var en dag full av utmaningar. Lunch och näringsdryck själv här hemma. Var tufft men det gick och jag hade aldrig klarat det för bara några månader sedan:) Jag är faktiskt stolt!
Sen fika på stan med en kompis. Hon slutade skolan halv fem så vi sågs inte förrän 5 så fikat blev väldigt tätt inpå middagen. Väldigt jobbigt att bryta rutiner, men nu fan!
Sen middag, pasta med ost och skinksås.... Är livrädd för ost så det var ett väldigt stort steg. Men jag älskar den rätten och har förbjudit mig den i mer än fem år. Länge nog!
Sen blev det utgång! Drack bara ett glas vin, men är lite osäker på hur mycket jag kan dricka med tanke på medicinen. På bussen hem åt jag macka och juice, mycket enklare än förra veckan! Kom hem halv tre och ramlade i säng:) Med andra ord, en mycket trött och en aning ångestfylld Linnea idag.
MEN, ångest är positivt, för det är det ända sättet att bli frisk!
(Bilden hämtad från metrobloggen.se)
Sen fika på stan med en kompis. Hon slutade skolan halv fem så vi sågs inte förrän 5 så fikat blev väldigt tätt inpå middagen. Väldigt jobbigt att bryta rutiner, men nu fan!
Sen middag, pasta med ost och skinksås.... Är livrädd för ost så det var ett väldigt stort steg. Men jag älskar den rätten och har förbjudit mig den i mer än fem år. Länge nog!
Sen blev det utgång! Drack bara ett glas vin, men är lite osäker på hur mycket jag kan dricka med tanke på medicinen. På bussen hem åt jag macka och juice, mycket enklare än förra veckan! Kom hem halv tre och ramlade i säng:) Med andra ord, en mycket trött och en aning ångestfylld Linnea idag.
MEN, ångest är positivt, för det är det ända sättet att bli frisk!
(Bilden hämtad från metrobloggen.se)
Sysselsättning
Har precis suttit och skrivit upp i min kalender vad jag kan göra på dagarna nu när jag inte är på dagvården längre. Vill inte bara gå hemma för när min syster gjorde det p.g.a. arbetslöshet så blev hon jättedeppig. Än så länge har jag kommit på följande:
Har ni några fler tips?
(Bilden hämtad från http://medlem.spray.se)
- Plugga körkortsteori.
- Äta lunch på stan med pappa en gång i veckan.
- Städa huset och tvätta för pengar:P.
- Samla in pengar till rädda barnen med bössa.
- Tacka JA till att träffa kompisar trots att det innebär middag eller fika.
- På eget initiativ föreslå fika till kompisar.
- Läsa engelska böcker.
- Städa ur garderoben.
- Handla genomtänkta julklappar.
- Övningsköra
Har ni några fler tips?
(Bilden hämtad från http://medlem.spray.se)
...
Varje gång jag står ut med ångesten så kommer jag ett steg närmare friskheten.
umgås
Idag ska jag på kvällskurs och med en väldigt fin tjej:) Jag är så glad för att jag börjar få tillbaka min ork för att umgås,skratta och älska. Att älska andra människor var något som anorexian tog bort från mig. Dom stod ivägen på min väg mot att "lyckas".
(Bilden lånad från 4.bp.blogspot.com)
(Bilden lånad från 4.bp.blogspot.com)
Födelsedagsfirande
Vid tio åkte jag in till stan och hade samtal med min behandlare.
Efter det åt jag lunch med pappa. Hade bestämt att jag skulle äta upp allt på tallriken, även om det var mer än matschemat.
Åt upp alla fem äggpotatisar fast det var två mer än matchemat! Kändes faktisk helt normalt!
Lämnade dock lite av osten på fisken, men jag tar det lite i taget, nästa vecka när jag och pappa går ut och äter ska jag äta upp allt!
På kvällen åt vi gräddtårta för att min systen fyller år idag. Gott var det och jag är faktiskt stolt över mig själv! Man får vara stolt! Jag är STOLT över att jag åt och njöt av tårtan. Känn på den ana!
Efter det åt jag lunch med pappa. Hade bestämt att jag skulle äta upp allt på tallriken, även om det var mer än matschemat.
Åt upp alla fem äggpotatisar fast det var två mer än matchemat! Kändes faktisk helt normalt!
Lämnade dock lite av osten på fisken, men jag tar det lite i taget, nästa vecka när jag och pappa går ut och äter ska jag äta upp allt!
På kvällen åt vi gräddtårta för att min systen fyller år idag. Gott var det och jag är faktiskt stolt över mig själv! Man får vara stolt! Jag är STOLT över att jag åt och njöt av tårtan. Känn på den ana!
Utekväll
I fredags var jag ute för första gången på jättelänge. Hade skitkul och orkade dansa som alla andra. Drack två glas skitäckligt vin men var glad ändå. När jag kom till kvällsmackan som skulle intas klockan fyra på natten så tog det stopp. Men tog upp det med min behandlare så nu ska jag ut igen nästa fredag och då ska jag minsan slänga anorexian i väggen och äta upp den jävla mackan. Varje dag är en ny dag och jag är glad att jag får nya chanser.
Förresten så träffade jag en pojke:) Fick hans nummer och så bestämde vi att vi kanske kunde ses ute nästa helg. Men jag får se, kanske borde ta det lite lugnt och inte kasta mig ut direkt. Känner mig fortfarande lite isolerad från omvärlden och är lite osäker på mig själv jusst nu. Men iochförsig har jag ju inget att förlora. Vad tycker ni? Borde jag messa något innan?
Förresten så träffade jag en pojke:) Fick hans nummer och så bestämde vi att vi kanske kunde ses ute nästa helg. Men jag får se, kanske borde ta det lite lugnt och inte kasta mig ut direkt. Känner mig fortfarande lite isolerad från omvärlden och är lite osäker på mig själv jusst nu. Men iochförsig har jag ju inget att förlora. Vad tycker ni? Borde jag messa något innan?
Fokusering
Från och med nu väljer jag att inte skriva om ångest och liknande, jag kommer istället att fokusera på de saker som gör mitt liv värt att leva. På de saker som jag vinner i och med att jag lämnar anorexian.
Även om anorexian säger att jag är äcklig som njuter av maten, så kommer jag att skriva om mat.
Jag kommer att berätta om tillfällen då jag kännt mig vacker, även fast anorexian skrikit att jag är fet och ful.
Nytt liv kräver nytt förhållningssätt!
Även om anorexian säger att jag är äcklig som njuter av maten, så kommer jag att skriva om mat.
Jag kommer att berätta om tillfällen då jag kännt mig vacker, även fast anorexian skrikit att jag är fet och ful.
Nytt liv kräver nytt förhållningssätt!
Tekakor
Imorse var det tekakor till frukosten. När jag fick det första gångerna så lämnade jag allt. Sen åt jag dem med panik i hela kroppen. Idag äter jag dem, tycker att de är goda och njuter! Visst finns det några tankar kvar, men jag kan hantera dem. Det är vid sådanna tillfällen som jag märker att det faktiskt går frammåt.
Lunch
Till lunch blev det ris och ostsås med bitar av kyckling och bacon. Första gången jag fick den rätten fick jag panik. Nu kändes det bra. Jättebra faktiskt. :)
Ses senare!
Ses senare!
Frukost
Frukosten är uppäten. två mackor med mjölk och kaffe. och så en näringsdryck a´la 400 kalorier. Är så trött på dom nu. Har druckit tre näringsdrycker per dag i snart fem månader nu.
Mår inte vidare bra jusst nu. Har en obehaglig känsla konstant. Jag vet inte vad den beror på, den bara finns där och trycker ner mig.
Mår inte vidare bra jusst nu. Har en obehaglig känsla konstant. Jag vet inte vad den beror på, den bara finns där och trycker ner mig.
Promenadförbud
Märkte i onsdags att jag blev stressad av att åka hiss istället för att gå i trapporna upp till enheten. Så därför bestämde jag mig för att en av veckans utmaningar skulle vara så gott som helt stillsittande i en vecka. Med andra ord att alltid ta hissen, byta buss på morgonen för att inte gå fem extra minuter ingen shopping på stan, samt stryka mina halvtimmespromenader på lördag och söndag.
Har redan reducerat promenaderna mycket som ni kanske kan se, men eftersom att jag blev jättestressad av att gå upp i trapporna en gång mindre så tänkte jag att det kunde vara bra.
Hittils har det faktiskt gått bra. Det kryper lite i benen och jag har haft lite mer ångest än vanligt, men jag lever!
P.s.Lassagnen var supergod!
Har redan reducerat promenaderna mycket som ni kanske kan se, men eftersom att jag blev jättestressad av att gå upp i trapporna en gång mindre så tänkte jag att det kunde vara bra.
Hittils har det faktiskt gått bra. Det kryper lite i benen och jag har haft lite mer ångest än vanligt, men jag lever!
P.s.Lassagnen var supergod!
Mat
Till lunch blev det risk med fläskfilé gryta samt näringsdryck såklart. Mäter inte upp maten längre men har bestämt med min behandlare att jag ska ta tre överfulla slopor med ris, istället för tre normalstora. Samma med pasta. Med andra ord så ska jag ta mer än vad jag tror är lagom. Klarade inte det till lunchen idag.. Men men ny dag imorgon.
Imorgon ska jag till dagvården. Min sista hela vecka där. Sen ska jag bara dit och äta lunch och långsamt trappa av. Har dock en del kvar på vikten, men ska fortsätta på det hemma. Har varit där sedani början av april nu, och min behandlare tror att jag kommer klara av att ta me eget ansvar.
Ikväll blir det lasagne. Mums!
Imorgon ska jag till dagvården. Min sista hela vecka där. Sen ska jag bara dit och äta lunch och långsamt trappa av. Har dock en del kvar på vikten, men ska fortsätta på det hemma. Har varit där sedani början av april nu, och min behandlare tror att jag kommer klara av att ta me eget ansvar.
Ikväll blir det lasagne. Mums!
Fest
Tur att man har så förstående kompisar. Älskar er. Nu bliré fest nästa helg istället. Första gången jag dricker med mat i magen på mer än fyra år!
Imorse mådde jag inget bra alls. Gick upp och åt frukost med mamma som vanlig. Sen fick jag ett ångestanfall och lade mig på sänge och grät i två timmar. Undrar varför jag får sådär ibland. Trodde att det började trappa av nu, eftersom jag mådde mycket bättre än vanligt i lördags.
Imorse mådde jag inget bra alls. Gick upp och åt frukost med mamma som vanlig. Sen fick jag ett ångestanfall och lade mig på sänge och grät i två timmar. Undrar varför jag får sådär ibland. Trodde att det började trappa av nu, eftersom jag mådde mycket bättre än vanligt i lördags.
Hemma
Bestämde mig för att stanna hemma ikväll. Tror det är bäst. Det kommer ju fler chanser. Känner mig bara lite besviken på mig själv.
Snart bliré glass!
Snart bliré glass!
Dilemma
Fick precis ett sms från en kompis som frågade om jag ville komma dit på middag ikväll. Efter att ha diskuterat med mamma kom jag fram till att det kanske är dags nu. Har under behandlingen isolerat mig helt och det här blir först gången som jag vågar äta med andra.
Men, sen såg jag att middagen skulle vara klockan 21.00.
Nu vet jag inte alls hur jag ska göra. Får alltid massa ångest om jag är hungrig, pluss att ätstörningen skriker att jag inte kan äta så sent.
Sen hade jag ju planerat med min behandlare att ta ett avsteg ikväll. Glass med hallonsås.... What to dooo?
Men, sen såg jag att middagen skulle vara klockan 21.00.
Nu vet jag inte alls hur jag ska göra. Får alltid massa ångest om jag är hungrig, pluss att ätstörningen skriker att jag inte kan äta så sent.
Sen hade jag ju planerat med min behandlare att ta ett avsteg ikväll. Glass med hallonsås.... What to dooo?
Nu är alltid rätt tidpunkt
Jag satt och läste lite bloggar och hittade precis en bra förklaring av tillfrisknandet från en ätstörning på girlgonelost.worldpress.com. (Har ändrat om det litegrann)
"Ser mig lite grann som en människa som brutit bada benen och som langsamt och försiktigt maste lära sig att gå igen.
Steg för steg.
Ramla får man.
Gråta för att det gör ont bör man.
Men man måste ställa sig upp igen!
Inte ge upp.
För om man inte vill,vågar eller orkar kämpa för att bli frisk. Då blir man inte det. Den perfekta tidpunkten att lämna ätstörningen bakom sig är alltid NU.
För vad är alternativet?
Antingen tar man tag i det nu, eller så fortsätter man att leva ett olyckligt liv som ätstörd vilket slutligen leder till ständig missnöjdhet eller döden.
Även om man kan skylla orsaken till att man drabbats av en ätstörning på andra, så är det bara jag själv som kan rädda mig. Om jag lever ett liv som ätstörd eller dör på grund av den så är det enbart jag som slänger bort mitt liv.
Tänkvärt
För att bli frisk från en ätstörning så måste man påminna sig själv om och om igen. de här orden pryder numera min bakgrundsbild på mobilen:
Linnea, tänk på vad du riskerar.
Jag simmar vidare
Imorse var häxan stark.
Jag kom på mig själv med att gå väldigt brett med benen, som att jag förväntade mig att jag var smällfet och var tvungen att lunka fram.
När jag stod i duschen var jag tvungen att blunda.
När jag skulle välja kläder satt allting tajt.
jag ville bara gömma mig under ett täcke.
Jag tar ett djupt andetag och dyker vidare. Jag ger det friska livet en chans. Att tänker inte dö ovetandes.
Jag kom på mig själv med att gå väldigt brett med benen, som att jag förväntade mig att jag var smällfet och var tvungen att lunka fram.
När jag stod i duschen var jag tvungen att blunda.
När jag skulle välja kläder satt allting tajt.
jag ville bara gömma mig under ett täcke.
Jag tar ett djupt andetag och dyker vidare. Jag ger det friska livet en chans. Att tänker inte dö ovetandes.
Viktuppgång
Den här kroppen är inte min. Det kryper i hela kroppen. känns som att det kryper myror överallt. Jag vill bara slita av det här nya skyddshöljet. Jag vill känna mig ren. Men det fungerar inte så. Att lyda känslorna och känna mig ren skulle innebära att aldrig äta, gå ner i vikt och tillslut dö.
Viljan att vara sjukast
Idag hade jag samtal med min behandlare. Vi kom fram till mycket bra tillsammans. Hon sa bland annat att jag var en av de mest insynsfulla patienter hon någonsin haft och att jag borde skriva en bok. Hon sa att hon blir pigg av våra samtal. Med vissa andra patienter är samtalen mycket mörkare. Det svartnade för ögonen och jag kände att jag inte hade "lyckats" lika bra som andra anorektiker. När jag frågade om det berodde på att jag aldrig varit särkillt sjuk, så sa hon att jag är en av de allvarligaste fall av anorexia som hon någonsin har träffat. om jag inte hade vänt den nedåtgående spiralen så hade det kunnat gå riktigt illa.
Det gjorde mig glad. Anorexian blev glad av att höra att hon varit bland de sjukaste.
Men jag väljer att bli frisk nu. Det finns bara en väg. Att leva som lycklig anorektiker innebär en ständig viktnedgång vilket tillslut innebär döden. Jag måste testa hur ett liv som frisk är. ge det en chans. Jag vill inte dö ovetandes.
Det gjorde mig glad. Anorexian blev glad av att höra att hon varit bland de sjukaste.
Men jag väljer att bli frisk nu. Det finns bara en väg. Att leva som lycklig anorektiker innebär en ständig viktnedgång vilket tillslut innebär döden. Jag måste testa hur ett liv som frisk är. ge det en chans. Jag vill inte dö ovetandes.
Att aceptera, att härdas och att vara normal
Jag känner mig smutsig. Smutsig som njuter av maten, smutsig som går upp vikt, smutsig som vilar hela dagarna. Ibland känns det som om jag befinner mig i en mörk tunnel. Att jag måste ta en djupt andetag gå efter andan och bara mala på. Mala på i ett mörker, där jag måste gå emot mina instikter. Möta mina värsta rädslor och lita på att jag tillslut kommer att komma till öppningen.
Jag är inte äcklig som vill bli frisk. Jag är inte äcklig som njuter av maten. Jag är bara normal.
Men jag är rädd för att vara normal. Inte vara bättre. Jag vill vara bäst på allt. Jag vill vara bäst i skolan, ha bäst jobb, vara mest omtyckt av alla, vara smalast, vara vackrast, vara renast.
men bara för att jag får en normal kropp så är jag inte normal. Jag är unik. Mitt inre ser inte ut som någon annans. Jag kan göra precis vad jag vill. Bara jag blir frisk.
Jag är inte äcklig som vill bli frisk. Jag är inte äcklig som njuter av maten. Jag är bara normal.
Men jag är rädd för att vara normal. Inte vara bättre. Jag vill vara bäst på allt. Jag vill vara bäst i skolan, ha bäst jobb, vara mest omtyckt av alla, vara smalast, vara vackrast, vara renast.
men bara för att jag får en normal kropp så är jag inte normal. Jag är unik. Mitt inre ser inte ut som någon annans. Jag kan göra precis vad jag vill. Bara jag blir frisk.
Tom
De drar i mig från olika håll. Jag kan inte välja en sida. Jag är tom. Det känns som att jag befinner mig i ingenting. Jag går runt hela dagarna och stirrar. Jag tror att det beror på att ätstörningen och Linnea är precis lika starka, förrut har ätstörningen vunnit. Nu drar dom i mig med samma styrka. Jag måste helt enkelt fortsätta nu, jag får inte släppa efter. Jag måste ge det friska livet en chans. Kanske kommer jag att kunna uppleva lycka av andra saker i framtiden. Nu när jag själv väljer att bli frisk.
När jag var som sjukast tog anorexian upp allt utrymme i hjärnan. Nu vet jag ine längre vad jag ska fylla det utrymmet med. Känner mig tom. Ett stort svart hål. Ett hål som så småningom kommer att fyllas med annat. Men nu är jag tom. Jag gör vad jag ska men lever i ett tomt mörker, osäker på vem jag är.
När jag var som sjukast tog anorexian upp allt utrymme i hjärnan. Nu vet jag ine längre vad jag ska fylla det utrymmet med. Känner mig tom. Ett stort svart hål. Ett hål som så småningom kommer att fyllas med annat. Men nu är jag tom. Jag gör vad jag ska men lever i ett tomt mörker, osäker på vem jag är.
Lycka
När jag gick på behandling första gången i nian så blev jag så gott som upptvingad i vikt. Psyket hängde inte med alls. så även om min kropp var fysisk återställd så var den mentala biten kaos. jag kunde ite uppleva lycka. Två år gick och jag upplevde aldrig riktig glädje. Jag tror att det var avsaknaden av kicken, av lyckoruset som infinner sig när man gått ner i vikt, som gjorde att jag började gå ner i vikt igen i trean på gymnasiet. Även om jag i början ville gå upp i vikt för att jag fruktade för mitt liv så kunde jag inte äta. Anorexian var för stark. Jag var dock helt säker på att jag hade gått upp i vikt av den lilla mat jag fått i mig. När jag sedan ställde mig på vågen och såg att jag hade gått ner så fick jag en kick. En obeskrivbar euroforisk glädje. Anorexian tog ifrån mig all annan glädje och gjorde att jag bara kunde uppleva lycka genom att gå ner i vikt.
