Det känns som att jag är en fånge i min egen kropp. Ju mer jag lyder "rösten", desto mer vantrivs jag. Att gå ner i vikt gör anorexian nöjd, men det enda jag uppnår är en plågsam död. Jag tänker inte slösa bort mer tid nu, jag är värd så mycket mer! Jag kan, jag vill och jag ska bli frisk.
Livet är en gåva, och jag är kapten på min egen båt.