Att aceptera, att härdas och att vara normal
Jag känner mig smutsig. Smutsig som njuter av maten, smutsig som går upp vikt, smutsig som vilar hela dagarna. Ibland känns det som om jag befinner mig i en mörk tunnel. Att jag måste ta en djupt andetag gå efter andan och bara mala på. Mala på i ett mörker, där jag måste gå emot mina instikter. Möta mina värsta rädslor och lita på att jag tillslut kommer att komma till öppningen.
Jag är inte äcklig som vill bli frisk. Jag är inte äcklig som njuter av maten. Jag är bara normal.
Men jag är rädd för att vara normal. Inte vara bättre. Jag vill vara bäst på allt. Jag vill vara bäst i skolan, ha bäst jobb, vara mest omtyckt av alla, vara smalast, vara vackrast, vara renast.
men bara för att jag får en normal kropp så är jag inte normal. Jag är unik. Mitt inre ser inte ut som någon annans. Jag kan göra precis vad jag vill. Bara jag blir frisk.
Jag är inte äcklig som vill bli frisk. Jag är inte äcklig som njuter av maten. Jag är bara normal.
Men jag är rädd för att vara normal. Inte vara bättre. Jag vill vara bäst på allt. Jag vill vara bäst i skolan, ha bäst jobb, vara mest omtyckt av alla, vara smalast, vara vackrast, vara renast.
men bara för att jag får en normal kropp så är jag inte normal. Jag är unik. Mitt inre ser inte ut som någon annans. Jag kan göra precis vad jag vill. Bara jag blir frisk.
Kommentarer
Trackback
