Nu är alltid rätt tidpunkt
Jag satt och läste lite bloggar och hittade precis en bra förklaring av tillfrisknandet från en ätstörning på girlgonelost.worldpress.com. (Har ändrat om det litegrann)
"Ser mig lite grann som en människa som brutit bada benen och som langsamt och försiktigt maste lära sig att gå igen.
Steg för steg.
Ramla får man.
Gråta för att det gör ont bör man.
Men man måste ställa sig upp igen!
Inte ge upp.
För om man inte vill,vågar eller orkar kämpa för att bli frisk. Då blir man inte det. Den perfekta tidpunkten att lämna ätstörningen bakom sig är alltid NU.
För vad är alternativet?
Antingen tar man tag i det nu, eller så fortsätter man att leva ett olyckligt liv som ätstörd vilket slutligen leder till ständig missnöjdhet eller döden.
Även om man kan skylla orsaken till att man drabbats av en ätstörning på andra, så är det bara jag själv som kan rädda mig. Om jag lever ett liv som ätstörd eller dör på grund av den så är det enbart jag som slänger bort mitt liv.
