Man lever bara en gång

I fredags var jag ute för första gången på jättelänge. Hade skitkul och orkade dansa som alla andra. Drack två glas skitäckligt vin men var glad ändå. När jag kom till kvällsmackan som skulle intas klockan fyra på natten så tog det stopp. Men tog upp det med min behandlare så nu ska jag ut igen nästa fredag och då ska jag minsan slänga anorexian i väggen och äta upp den jävla mackan. Varje dag är en ny dag och jag är glad att jag får nya chanser.

Förresten så träffade jag en pojke:) Fick hans nummer och så bestämde vi att vi kanske kunde ses ute nästa helg. Men jag får se, kanske borde ta det lite lugnt och inte kasta mig ut direkt. Känner mig fortfarande lite isolerad från omvärlden och är lite osäker på mig själv jusst nu. Men iochförsig har jag ju inget att förlora. Vad tycker ni? Borde jag messa något innan?