Man lever bara en gång

Hade ett jättebra samtal idag med min behandlare. Vi började nästan gråta båda två. Hon sa att jag hade kommit så långt och att jag är väldigt modig. Att jag själv har lyckats förändra mitt liv så himla mycket. Och att hon brukar berätta om mina strategier som jag har haft för att bli friskare för andra patienter och att jag borde föreläsa sen. Det värmde verkligen i hjätat att höra det.

Ikväll ska jag lägga upp maten och äta själv. Första gången jag själv lägger upp mat utan att nån är med. Det blir köttfärssås med spagetti. Favoriten här hemma:)

Förra onsdagen hade jag inte gått upp någonting på en vecka, fastän jag åt både lunch och frukost på dagvården varje dag. Alla andra veckor har jag gått upp mellan 0,3-0,5 kg.

Den här veckan har jag bara ätit på dagvården en gång, resten har jag ätit hemma och cirka hälfen av luncherna har jag ätit själv, och i morse stod vågen på 1 kg upp.

Vet att det är bra att det går fort, men ändå kan jag inte hjälpa att jag får lite panik över att vikten har ökat mer när jag har ätit här hemma. Känns som att jag kanske äter för mycket?

Ska bli skönt att få prata med min behandlare snart...

Första gången jag gick på behandling på bup, så troddde jag verkligen att jag var frisk när jag var uppe i vikt. Lurade dem att jag inte hade några tankar så att jag skulle bli utskriven. Lurade mig själv att tankarna inte begränsade mig alls och att de snart skulle försvinna.


Men sen gick det nerför igen och jag påbörjade behandling på vuxenät istället. Behandlingen är mycket tuffare eftersom den bygger på eget ansvar och jag äter numer ofta måltider +näringsdrycker sjäv. Och det går finemang. Hade ALDRIG klarat att inte fuska under min första behandling.

Allt känns på ett annat sätt nu också. Jag vet vad jag vill själv och kan därför prata mig själv till rätta.

Jag börjar faktiskt känna att livet börjar komma tillbaka nu. Jag ser ljusglimtarna och jag kan under vissa stunder ha en normal relation till maten, såsom när jag var liten, vilket aldrig hände när jag var normalviktig men sjuk.

Idag var jag på stan och åt lunch med pappa. En utmaning stod på menyn.

Oliver och framförallt ost är något som jag tycker är väldigt läskigt.
Därför bestämde jag och min  behandlare  igår att jag skulle beställa in grekisk sallad med bröd! Allt åts upp! Är så stolt över mig själv:)

Bara för att sparka anorexian lite extra på benet så åt jag ost på mackan imorse också!

Och ikväll blir det lasagne med OST på!

What doesn´t kill you, makes you stronger. Right!


http://2.bp.blogspot.com

Kom på att jag glömt att berätta en sak. Jag tror att det var vid lunchen i lördags som jag upplevde något mycket konstigt!
Jag fick ingen ångest alls varken, innan, under  eller efter lunchen. Jag var inte tvungen att resonera med mig själv under lunchen över huvud taget, tänkte på helt andra saker under måltiden.

Kände mig väldigt konstig eftersåt, nästan som att jag gick på moln. Det var liksom ingenting som tyngde på mina axlar.

Har inte haft en sådan känsla på väldigt många år, så det var definitivt ett framsteg:) Min behandlare sa att jag nu kommer att uppleva dessa stunder oftare och oftare
http://farm2.static.flickr.com/1287/4671298159_34d120bfa9_o.jpg

Ofta så skäms jag för att skriva att jag trotsar sjukdomen. På ett plan så känner jag mig väldigt misslyckad och oren.  Anorexian vill ju att jag ska vara sjukast av alla. Den vill att ni som läsar ska uppfatta mig som sjukast.

Därför kan det ibland vara välldigt tungt att skriva om de utmaningar jag klarat på ett positivt sätt och inte berätta om ångesten.

Men jag måste lära mig hjärna att sjukdomen inte är något att vara stolt över. Jag måste lära min hjärna att det är bäst att vara friskast istället för sjukast.

För summa sumarum så är det ju mitt liv jag riskerar. OCH JAG VILL BLI FRISK!


Lånad från aftonbladet.se

Såg en bild på snö på den här tjejens blogg (ammina.blogg.se )
Fick jättemycket vinterlängtan.

I år ska jag åka massa pulka och skidor. jag ska och  härliga promenader och se när snön gnistrar av solen och bara njuta av att allt är så vackert och att jag inte fryser som en tok!  Ytterligare en positiv sak med lite vackert hull på kroppen. Sådeså!


http://farm1.static.flickr.com/33/41182286_e905df8327_o.jpg

http://idaerika.blogg.se/images/2008/silvertree2_22024780.jpg

(bilden lånad från tasteline.com)

Till luch blev det köttfärssås och spagetti. Först sa mamma att jag kunde äta rester av gårdagens torskgryta. Ja tänkte anorexian, men sen bestämde jag mig för att berätta att jag faktiskt inte tyckte så mycket om den. Ville hellre ha köttfärssås
Gott, men väldigt jobbigt! Vet inte varför, men tror det har att göra med  att jag har börjat ta utan fråga mamma om det är bra. Nu bestämmer jag själv istället och så diskuterar vi efteråt. Jobbigt eftersom det då är jag som måste ta ansvar till att inte lyssna på ana.

Eftersom att jag också har bestämt med min behandlare att överdriva när jag lägger upp så blir tyngden av att inte kunna lägga över ansvaret på någon annan ännu jobbigare att bära.

Men det är mitt liv, och jag måste lära mig att ta ansvar själv.

I somras åkte mamma och syster till italien. Jag valde att stanna hemma eftersom jag var rädd att jag annars skulle hindra viktuppgången veckorna innan,  för att "kunna göda upp mig på semestern", vilket såklart inte skulle hända.

Men mamma lovade  mig en weekend när jag kände mig redo, så nu sitter jag och letar resor till istanbull:) Vore så kul! Mysigt med lite kvalitetstid med älskade mamma.



Bilder från turkiet 2008

Idag åt jag rester från gårdagens middag till lunch, alltså pasta med ost och skinksås. Har sedan cirka en månad bestämt att mamma ska bestämma vad jag ska äta till lunch.

Sedan åkte vi ner till stan och fikade. Jag åt en stor kanelbulle. Supergod. Tror inte jag har ätit kanelbulle på säker fem år:) det jobbiga var att jag hade bestämt ett cafe med min behandlare dit jag ville gå, men mamma och syster hittade inte nåt dom ville ha, så don tog bara varsin liten kaka. Jobbigt att vara den som äter mest, när det var mamma som föreslog fikat. Men det är samtidigt en bra utmaning! att vara frisk innefattar inte att bry sig om vad andra äter.

Bloggdesignen är hämtad från http://www.designandmakeup.se/


(bilden är hämtad från blogg.vk.se)

Igår var en dag full av utmaningar. Lunch och näringsdryck själv här hemma. Var tufft men det gick och jag hade aldrig klarat det för bara några månader sedan:) Jag är faktiskt stolt!

Sen fika på stan med en kompis. Hon slutade skolan halv fem så vi sågs inte förrän 5 så fikat blev väldigt tätt inpå middagen. Väldigt jobbigt att bryta rutiner, men nu fan!

Sen middag, pasta med ost och skinksås.... Är livrädd för ost så det var ett väldigt stort steg. Men jag älskar den rätten och har förbjudit mig den i mer än fem år. Länge nog!

Sen blev det utgång! Drack bara ett glas vin, men är lite osäker på hur mycket jag kan dricka med tanke på medicinen. På bussen hem åt jag macka och juice, mycket enklare än förra veckan! Kom hem halv tre och ramlade i säng:) Med andra ord, en mycket trött och en aning ångestfylld Linnea idag.

MEN, ångest är positivt, för det är det ända sättet att bli frisk!


(Bilden hämtad från metrobloggen.se)

Har precis suttit och skrivit upp i min kalender vad jag kan göra på dagarna nu när jag inte är på dagvården längre. Vill inte bara gå hemma för när min syster gjorde det p.g.a. arbetslöshet så blev hon jättedeppig. Än så länge har jag kommit på följande:

• Plugga körkortsteori.
• Äta lunch på stan med pappa en gång i veckan.
• Städa huset och tvätta för pengar:P.
• Samla in pengar till rädda barnen med bössa.
• Tacka JA till att träffa kompisar trots att det innebär middag eller fika.
• På eget initiativ föreslå fika till kompisar.
• Läsa engelska böcker.
• Städa ur garderoben.
• Handla genomtänkta julklappar.
• Övningsköra

Har ni några fler tips?



(Bilden hämtad från http://medlem.spray.se)

Varje gång jag står ut med ångesten så kommer jag ett steg närmare friskheten.

Idag ska jag på kvällskurs och med en väldigt fin tjej:) Jag är så glad för att jag börjar få tillbaka min ork för att   umgås,skratta och älska. Att älska andra människor var något som anorexian tog bort från mig. Dom stod ivägen på min väg mot att "lyckas".



(Bilden lånad från 4.bp.blogspot.com)

Vid tio åkte jag in till stan och hade samtal med min behandlare.

Efter det åt jag lunch med pappa. Hade bestämt att jag skulle äta upp allt på tallriken, även om det var mer än matschemat.
Åt upp alla fem äggpotatisar fast det var två mer än matchemat! Kändes faktisk helt normalt!
Lämnade dock lite av osten på fisken, men jag tar det lite i taget, nästa vecka när jag och pappa går ut och äter ska jag äta upp allt!

På kvällen åt vi gräddtårta för att min systen fyller år idag. Gott var det och jag är faktiskt stolt över mig själv! Man får vara stolt!  Jag är STOLT över att jag åt och njöt av tårtan. Känn på den ana!

I fredags var jag ute för första gången på jättelänge. Hade skitkul och orkade dansa som alla andra. Drack två glas skitäckligt vin men var glad ändå. När jag kom till kvällsmackan som skulle intas klockan fyra på natten så tog det stopp. Men tog upp det med min behandlare så nu ska jag ut igen nästa fredag och då ska jag minsan slänga anorexian i väggen och äta upp den jävla mackan. Varje dag är en ny dag och jag är glad att jag får nya chanser.

Förresten så träffade jag en pojke:) Fick hans nummer och så bestämde vi att vi kanske kunde ses ute nästa helg. Men jag får se, kanske borde ta det lite lugnt och inte kasta mig ut direkt. Känner mig fortfarande lite isolerad från omvärlden och är lite osäker på mig själv jusst nu. Men iochförsig har jag ju inget att förlora. Vad tycker ni? Borde jag messa något innan?

Från och med nu väljer jag att inte skriva om ångest och liknande, jag kommer istället att fokusera på de saker som gör mitt liv värt att leva. På de saker som jag vinner i och med att jag lämnar anorexian.

Även om anorexian säger att jag är äcklig som njuter av maten, så kommer jag att skriva om mat.
Jag kommer att berätta om tillfällen då jag kännt mig vacker, även fast anorexian skrikit att jag är fet och ful.

Nytt liv kräver nytt förhållningssätt!

Till lunch blev det ris och ostsås med bitar av kyckling och bacon. Första gången jag fick den rätten fick jag panik. Nu kändes det bra. Jättebra faktiskt. :)

Ses senare!

Frukosten är uppäten. två mackor med mjölk och kaffe. och så en näringsdryck a´la 400 kalorier. Är så trött på dom nu. Har druckit tre näringsdrycker per dag i snart fem månader nu.

Mår inte vidare bra jusst nu. Har en obehaglig känsla konstant. Jag vet inte vad den beror på, den bara finns där och trycker ner mig.