Framsteg
Jag tar inga näringsdrycker för att gå upp i vikt eftersom jag vet att det kommer få mig att kompensera, eftersom de är så betingade med min första behandling som jag var helt ofrivillig till. Så det blir extra mat istället. Jag har även bestämt mig för att beta av mat från "förbjudna" listan. Minst en jobbig sak varje dag.
Elefant?
Tacostime
Hej igen
Länge sen
Nu var det välldigt länge sen jag skrev här. Ca ett och ett halvt år tror jag. Mycket har hänt i mitt liv. Bland annat en resa till nya zeeland i 2 månader denna jul. Mycket av ätstörningen har försvunnit, men forfarande finns en liten del kvar i huvet och stör. Så nu har jag bannemig bestämt mig, jag är mer peppad än nånsin. Nu SKA hon bort!
Nya Zeeland blev lite av ett bakslag för mig. Jag reste med två tjejer varav den ena är träningsfanatiker och den andra gick upp 10 kilo förra gången hon var ute och reste länge, vilket gjorde henne livrädd för att gå upp i vikt. I början skötte jag det bra och åt lika mycket som dem och ibland mer, men tyvärr gick jag ner lite ändå pågrund av att vi vandrade massa i bergen och för att jag inte orkade stå emot tillräckligt, när det blev alldeles för lite rutiner. Sen snurrade ekorrhjulet igång och efter 2 månader åkte jag hem för att det inte skulle bli värre.
Sen jag kom hem har jag kommit väldigt långt med att motarbetat tankarna och gått upp en del av det jag saknade, dock har jag en del kvar, både mentalt och kroppsligt. För att kunna fokusera helt på att gå emot ätstörningen och inte hitta några kryphål så har jag bestämt mig för att vara väldigt innaktiv och osocial i några månader, (pluggar bara en liten kurs) dels för att röra på mig så lite som möjligt men också för att bli så trött på den här skiten att jag vill vill vill bli frisk.
I helgen var mamma och jag i rom. Och jag bestämde mig innan för att ringa in den helgen och bara leva normalt. Det. var. helt. underbart.! Första gången på typ 8 år som jag upplevde det. Jag åt vaniljcroassant och cappuccino till frukost, pizza och baguetter till lunch, dubbla fikan med glass, öl och nötter, pizza gräddpasta tiramisu, choklad m.m.m. Sa jag att det var HELT UNDERBART! Blev dock väldigt besviken när jag kom hem och verkligen kände hur tankarna kom krypandes tillbaka på flyget hem. Men i vilket fall blev jag mer pepp än på länge. Inget mer fegande nu. Nu kör vi!
Jag tar inga näringsdrycker för att gå upp i vikt eftersom jag vet att det kommer få mig att kompensera, eftersom de är så betingade med min första behandling som jag var helt ofrivillig till. Så det blir extra mat istället. Jag har även bestämt mig för att beta av mat från "förbjudna" listan. Minst en jobbig sak varje dag.
Igår blev det majs till middagen, megafrukt efter maten (väldigt ångestladdat av någon knäpp anledning, skum sjukdom!) och dessert vaniljyoghurt ist för juice till kvällsmackorna.
Idag tog jag extra mycket mussli med mycket torkad frukt och nötter, ost på båda frukostmackorna och tog om kyckling till lunchen. Nu är jag såå pepp. Idag ska jag inte röra mig över huvudtaget heller. Okej, nu ser ni att det står här svart på vitt, jag lovar att jag inte ska göra det. Ska sitta på min rumpa hela dagen! L.O.V.A.R. Kommer skriva imorgon hur det gick så nu måtte jag faktiskt sköta mig!
Det är ingen anledning att dra ut på det längre.....
Huvuddans
Tänkte berätta om ett knep jag har när jag har ångest över någonting. (Funkar dock inte när jag har sån där paralysernade ångest som gör att man ligger och skakar) Men ni vet, när det gör lite sådär småont i en och man hakar upp sig på samma tanke om och om igen. Så fort tanken kommer upp i mitt huvud så brukar jag gå igenom en jättelång friståendekorreografi från när jag gick på gymnastik i mitt huvud. Sedan gör jag detta om och om igen så fort tankarna kommer upp.
Behöver jag säga att jag är extremt trött på den dansen vid det här laget.
Utmaaaaningar
Inatt när jag gick upp för att kissa, så tittade jag mig i spegeln och fick en chock. Vilket resulterade i hjärtklappning, panik, totalspänning i 2 timmar och sömnlöshet. Nu är jag så jävla trött på det här.
Idag blir det stan med en kompis. Lunch ska ätas på subway!!
Puss på er där ute i cyberrymden
Buffe!
Tanken var att jag skulle smaka på allt jag ville och äta tills magen verkligen sa att nu går det inte att få ner något mer. Så jag tog först en tallrik med nästan alla olika grytor och olika ris och potatisröror. Men jag tyckte bara om ungefär hälften av grejerna, så då lämnade jag resten och tog en ny tallrik med kluttar av det jag tyckte om. Men efter det var jag fortfarande inte proppmätt, så då tog jag en portion till!!!!!!!!! Därefter fanns det bara frukt till efterrätt, så då tog jag det! Tog första vindruvan och honungsmelonsbiten på herrans massa år!! Känndessom att jag rullade därifrån. Men det ska man göra när man går från en buffe, för det gör friska personer, visst?
( Dock vågade jag bara äta en halv friterad lökboll), men det var en av de enda sakerna ätstörningen fick bestämma under kvällen.
Gårdagen innan buffemiddagen var riktigt jobbig, blödde näsblod en halvtimme av nervositet och lunchen fick läggas om på tallriken tre gånger innan jag slog mig själv i huvudet (bokstavligen), gjorde grimaser i spegeln åt ätstörningen och därefter ringde mamma och berättade exakt hur jag kände det. Men till slut blev det i alla fall en bra portion!
Måste ändå säga att jag är jävligt stolt över mig själv!
Amsterdam
Anledningen var att jag och mamma åkte till Amsterdam på weekend i helgen.
De senaste åren har jag alltid så gott som fastat veckan innan en resa, så att följa programmet var extra tufft. Men jag klarade det! Även om jag inte utmanade lika mycket som vanligt med ost et.c.
Resan var helt underbar. Hade laddat för den i flera veckor, och målet var att äta HELT fritt hela helgen:)
I fredag steg jag och mamma upp och åt frukost tidigt. Sen bilen till Arlanda.
När vi kom fram till Amsterdam blev det sopplunch, men ett jättestort bröd med massa nötter i (måste påpekas att nötter är bland det läskigaste jag vet, och jag har inte ätit det på säkert tre år)
Därefter blev det shopping, och dounutfikande. (Också första gånge på runt 6 eller 7 år)!!
Till middag delade jag och mamma på en STOR pizza, med massa ost!!! (Även det premiär)
Hittills bara njöt jag av resan och kändemig väldigt förvånad över hur mycket jag klarade av.
Men sen kom smällen. På lördagne beställde jag rostbiffsbaguette till lunch. Och köttet var RÖTT, åt upp allt, men hade massa kvälvningar.
Försökte lindra ångesten genom att tänka att det är bra att öva på att äta saker som man inte tycker om också, för det gör alla människor i bland och det ingår i det sociala livet. Men det var svårt!
Bara för att jävlas lite ytterligare med ätstörningen så delade jag och mamma på en liten toblerone, (fyra små bitar var). (Kan även meddela att det var andra chokladbiten jag åt på flera år, samt första baugetten jag åt på cirka 3 år)
Sen belv det brownifikande och mer shopping:)
Till middag belv det pasta med gräddig sås!!!!!! OST OCH GRÄDDE! MEN, det var himmelskt gott!
På vägen till rummet tog jag och mamma varsin kaka i hotellreceptionen! Bara för att det var kul att testa en typisk holländsk kaka!!
På söndagen var vi lite kulturella och besökte Van Gogh-museum och Anne Franks hus.
Middagen bestod av soppa med tre stora baguetteskivor med smör!
Nu började ångesten komma krypandes, eftersom att resan snart var över. Så bara för att jävlas extra så tog jag PASTA med köttfärsås på flygplatsen. (Fast jag kunde ha valt kyckling och grönsaksgryta, soppa salllad, et.c.)
Det var nog den största portionen jag någonsin sett, mer än dubbel av vad jag brukar ta. (Tre stora sleva köttfärsås istället för en som jag brukar ta och jäääättemycket pasta) Men allt åts upp, precis som jag hade bestämt med min behandlare. Till råga på allt bestälde nästan all på restaurangen grönsaks och köttgryta med ris, förutom jag och en jättetjock gubbe som tog pasta... Men vem vet vad han hade ätit innan. Man blir INTE tjock av en stor portion pasta!!!!! Så det så ätsörning!
Hjälp
Även om jag naturligvis är glad, eftersom det är ett bevis på att min kropp mår bättre, så är jag livrädd.
Mitt största argument för att gå upp i vikt har hela tiden varit att få mens, så att jag kommer att kunna få barn. Men nu när jag har fått den så känns det mycket, mycket tyngre att gå upp i de 5 kg som är kvar till min målvikt, då det känns som att min kropp mår bra nu och inte behöver det.
Det som också är väldigt konstigt, är att förra gången jag gick upp i vikt så gick jag upp till min målvikt innan jag fick min mens.
Är det nån som vet vad det kan bero på? Om det tex är så att man kan få mens tillfälligt för att sedan försvinna igen tills man når sin målvikt eller något. Skulle verkligen behöva ha kvar något sådant argumentet.
Mardröm
Berättade det för min behandlare och hon sa att det var vanligt och att de brukar kalla det för abstinens. Hon gav ett exempel på en tjet som drömde att hon var instängt i ett rum men en växande köttbulle som bara växte och växte och höll på att kväva henne. En annan tjej drömde att hon blev jagat av sin behandlare med en tallrik och bestick i händerna. Det som dock är gemensamt för alla dessa drömmar är att det friska alltid vinner och man vaknar upp innan man gör något dumt.
Är det nån som känner igen sig?
Trerätters
Visst, det är långt kvar. Tog lite för lite igår, och vågade inte ta mer, men som jag har sagt tidigare. Det är tur att man får flera chanser. Jag åt i alla fall nästan så mycket som jag skulle. Detta var helt förbjudet förrut, då jag väldigt ofta följde med på klassträffar och liknande, men aldrig åt något.
På måndag blir det trerätters middag, med min gamla ensambelgrupp hos min föredetta lärarare, som gått i pension.
Hon är världens finaste människa. Älskar henne verkligen. <3
Hon är den enda förrutom min mamma och min behandlare som jag verkligen har vågat öppna mig för och prata om sjukdomen.
Bild lånad från certedor.se
Filmkväll
Vi såg på SATC 2. Hade hört massa dåligt om den, så blev definitivt positivt överraskad.
Ikväll ska jag ha skräckfilmsmataton med två kompisar. Är egentligen inget jättefan av skräckfilmer, men är ett fan av mina kompisar så det blir nog kul ändå.
Dom kommer hit runt 18.00 och så ska vi laga middag ihop (kycklinggryta med ris), sen ska jag gå och köpa nån lite finare glass till efterrätt. Tänkte att jag skulle göra det tillsammans med mina kompisar, så att inte odjuret i mig får bestämma smak.
Eget ansvar
Men nu börjar det kännas väldigt tungt. Tror att det är blodpuddingen som spökar.
Men nu är också en chans för mig att bevisa att jag kan stå emot sjukdomen själv. Att jag inte äter för andras skull.
Har legat och sovit hela förmiddagen för att slippa tänka på lunchen. Jag vet att jag kommer att klara det, för jag bara måste. Vill inte slösa bort mer tid nu och halka bakåt några steg in i sjukdomen.
Blodpudding
Men jag vet i alla fall att jag älskade det som liten.
I vilket fall så smakade det jätteilla, men jag åt upp allt ändå. Sen kom jag på att jag hade stekt det alldeles för lite.
Nu känner jag mig JÄTTEÄCKLIG och att det var väldigt ONÖDIGT att jag åt blodpuddingen fast jag inte enns tyckte att det var gott.
Nån av mina läsare som kan komma med nåt bra argument till varför det var bra att jag gjorde det?
Jag har bara kommit på ett och det är att det är bra att kunna äta sådant som jag inte tycker om också.
